MARY ANN OCH DON POMROY HAR FLYTTAT runt en del för Dons jobb på företaget Akzo Nobel.
I USA och Kanada har Mary Ann utövat sitt yrke som röntgentekniker men i Sverige saknar hon behörighet.
Under första Göteborgs-sejouren för tretton år sedan fyllde hon vardagen med engagemang i en internationell kvinnoklubb.
– Jag var med i vandrargruppen och i golfgruppen, arbetade ideellt med att ta ut gamlingar på promenad och rastade två hundar i ur och skur. Don och jag gick dessutom med i Lundby Strands nystartade curlingklubb. I Kanada är curling en social folksport, alla spelar.
HON BERÄTTAR PÅ ENGELSKA men kan numera treva sig fram på svenska, för vid återkomsten till Göteborg hösten 2010 hade hon redan beslutat att studera
svenska för invandrare, det missade hon sist.
I SFI kan avsättas tid för att träna svenska på en arbetsplats. "Varför inte på en båt", tänkte Mary Ann när ostindiefararen lade till vid Eriksberg utanför hennes köksfönster.
– Jag såg tio små figurer klättra snabbt uppför riggen, det verkade såå spännande.
Då hade skeppet precis avslutat förra sommarens Europaturné och det fanns mycket att reparera och se över. Frivilliga arbetssugna var således mer än välkomna
och sedan september har Mary Ann jobbat ombord varje tisdag och onsdag och gått i skolan övriga veckodagar.
– Jag upphör aldrig att förvånas över vad de sätter oss volontärer på. Många arbetsuppgifter visste jag inte ens fanns. Och det man inte kan, lär de ut, tålamodet är oändligt.
SEGELFARTYGETS SKÖNHET var det som fascinerade först, men nu är hon än mer imponerad av hantverket bakom.
– Ena dagen ligger det en stor trädstam med barken på i verkstaden.
Några dagar senare är den ett tjärat rå med järnbeslag och allt är gjort för hand som förr i tiden.
Mary Ann har dokumenterat en hel del med kameran för en föreläsning på skolan.
Bilderna ska även visas för arbetskamraterna på Götheborg. De kommer från när och fjärran, som USA, Italien, Stockholm och Kina, och många är seglarentusiaster.
Segla är dock inget för Mary Ann. Hon och maken Don åker motorbåt och har sin liggande på Tjörn.
– Dons dröm är att sälja av allt och bo på båt när vi går i pension. Mitt kompromissförslag är en lägenhet i USA som basläger och båt vinterhalvåret.
DE HAR FÖLJTS ÅT från de var lekkamrater och har kvar sitt hus på New Foundland utanför Kanadas östkust.
Mary Ann kallar sin glest befolkade hemö för världens bäst bevarade hemlighet.
De få turister som kommer, är där för att skåda valar och fåglar medan försommarens islossning är huvudattraktionen för lokalborna.
– När isbergen släppt från Arktis rusar vi ut. Jag kan stå i timmar och titta på formationerna i blått, turkos och grönt som flyter förbi, säger Mary Ann lyriskt.
– Det var förresten doften av havet som gjorde att vi trivdes i Göteborg direkt, det kändes som hemma.
VARJE VÅR KRING SIN mors födelsedag åker Mary Ann hem och hälsar på sin nu 80-åriga mamma.
Denna gång senarelade hon resan in i det sista för att hinna vinka av ostindiefararen vid den planerade avseglingen 4 maj.
Att Kina-expeditionen nu inte blir av, känner sig Mary Ann lite kluven inför.
Hon har verkligen blivit fäst vid Götheborg. Så fort hon vaknar på morgonen går hon fram till köksfönstret och tittar på båten.
– Som folk har kämpat, jag förstår att de är besvikna. Fast nu får jag ju behålla min arbetsplats ett tag till. Och den vackra vyn, det kommer att bli hemskt tomt när hon väl seglar.
/ELISABETH WIKSTRÖM
|
FOTO: ELISABETH WIKSTRÖM
MARY ANN POMROY
Ålder: 55 år
Yrke: Röntgentekniker. Volontär på ostindiefararen Götheborg.
Bor: Lägenhet på Norra Älvstranden i Göteborg. Hus på Newfoundland, Kanada.
Familj: Maken Don, två vuxna döttrar och ett barnbarn.
Intressen: Havet och båtliv, skogspromenader, språk och andra kulturer.
Faksimil från GP (2014-05-03)
FOTO: GP Namn
|
