HENNES FÖRSTA JULMINNE är från när hon var sex år. Armen hade hoppat ur led och modern tog Lana till vårdcentralen.
– Där stod en gran och när jag sträckte ut armen mot en julgranskula så hoppade armen tillbaka i led.
Samtidigt försvann astman som jag dragits med i hela mitt liv. Det var ett sant julmirakel. Vi gick genast och köpte gran, vår allra första,
och den tar vi fram varje jul, berättar Lana och tillägger att den förstås är av plast.
Hemmets julaftonstraditioner har byggts på sedan dess och det är Lana som tagit kommandot.
HON LÄSER JULEVANGELIET och de tittar på Kalle Anka. Modern, familjens vänner och Lanas fästman Lorens njuter därefter av Lanas hemlagade mat där höjdpunkten är hennes
fantasifullt garnerade tårta i marsipan.
Lana Joma är född i Sverige men familjen har ingen kristen bakgrund. Ändå har hon alltid känt en dragning till kristendomen. Hon tycker ceremonierna är så vackra och stämningsfulla, speciellt kring jul. För fem år sedan bestämde hon sig.
– Det här passar mig, det här är jag. Så jag började ringa runt till olika församlingar. Jag sa att jag var intresserad av att veta mer och att jag ville döpa mig.
TILL SIN FÖRVÅNING möttes hon av många avvisande samtal.
På ett ställe fick Lana höra att det skulle ta minst fyra år innan ett dop kunde bli aktuellt. Andra lovade att höra av sig, men inget hände.
Hon ringde enträget vidare, och äntligen, hos Domkyrkan blev hon varmt välkomnad.
– Jag hade aldrig ens varit inne i kyrkan, jag visste inte att här var öppet varje dag.
Jag fick böcker att läsa och inom tre månader döptes jag. Det var första gången jag deltog i högmässan.
Jag hade på mig en lång vit särk och fick ett dopljus. Jag var väldigt glad men nervös och råkade komma in för tidigt.
Men jag höll masken och låtsades att det skulle vara så, säger Lana och fnissar lite.
HON HAR FÅTT MÅNGA VÄNNER i kyrkan, inte minst hennes "andlige fader" Gunnar Holmqvist, som just gått i pension.
Han var prästen som tog emot hennes telefonsamtal den gången för tre år sedan.
Han basade då också för bokbordet och frågade om Lana ville hjälpa till.
Nu är hon schemalagd på halvtid, i en kombinerad volontär- och praktikanttjänst.
– Jag får göra lite av varje. Till mina fasta uppgifter hör att köpa in böcker och vykort till bokbordet i Domkyrkan.
Tisdagar är jag i Mariakyrkan, som är en miniversion av Domkyrkan. Här har vi föreläsningar och servering riktad till de äldre, men alla är förstås välkomna.
FRÄMST ÄR DET MÖTENA med olika människor som gör Lana så förtjust i kyrkorummet och speciellt då i Domkyrkan mitt i city.
– Det är så otroligt många som tittar in spontant i Domkyrkan. Oavsett vilket religion man tillhör så är det här ett tempel, en heligt plats. Hit kommer ortodoxa, buddhister, muslimer, katoliker och andra kristna. Man tänder kanske ett ljus och sitter ner en stund.
Lana Jomas människointresse ledde henne in på en neuropsykologutbildning, som handlar om hur nervsystemet fungerar och hur hjärnan påverkar vårt beteende.
– Jag höll ut i två år men min migrän knäckte mig. Jag pendlade dagligen till högskolan i Skövde och även när tågen fungerade tog det olidligt lång tid. Migränen blev värre av sömnbristen och stressen, den kunde hålla på veckor i streck.
NU SKA HON FÅ REMISS till en specialist där hon hoppas få hjälp.
– Migränen måste bort, så är det. Sedan tänker jag fortsätta mina studier.
Men hon är själaglad över att ha hittat sin plats i kyrkan och
där ha meningsfulla uppgifter som hon verkligen trivs med. Och volontärarbetet kommer hon att fortsätta med oavsett vad som händer i framtiden med studier och jobb.
/ELISABETH WIKSTRÖM
|
FOTO: ELISABETH WIKSTRÖM
LANA JOMA
Ålder: 26 år
Yrke: Volontär och praktikant i Domkyrkan och Mariakyrkan.
Hon är kyrkvärd, har hand om inköp till bokbordet och är med i bakgruppen, bland annat.
Intressen: Språk, historia, att måla och att baka kakor och dekorera tårtor.
Faksimil från GP (2015-01-13)
FOTO: GP Namn
|
